Blev skickad till doktorn idag. Hatar verkligen att gå till doktorer. Var inte så farligt ändå. Var jätte nervös igår kväll för att jag skulle dit men älsklings ord gjorde mig stark och jag tänkte hela tiden om vad han sa att jag skulle tänka. Så det gick bra. Fick tabletter utskrivna på en gång vilket jag inte trodde att jag skulle få. Han skickade även en remiss till vuxenpsykiatrin. Har aldrig gått där, har bara gått hos Bup men där har jag avslutat allt eftersom jag är 'vuxen' nu. Där ansågs jag även att min deppression hade blivit bättre och jag skulle kunna klara mig utan antideppressivt. Men det låg mer bakom än vad de såg.

Ni sa till mig att jag var stark som slutade med pillrena. Jag trodde jag skulle klara det men det gör jag inte. När jag slutade med dom ramla jag tillbaka igen och kunde inte leva ett normalt liv. Att börja med tabletter igen gör att jag kan känna mig mer levande, jag kommer att klara att gå till skolan och leva ett enklare liv. Det som fanns bakom pillrena kom tillbaka när jag slutade, jag trodde att jag kunde kämpa bort saker och ting med en en liten push men det klarade jag inte av. Kanske blir det bättre den här gången när jag lärt känna mig själv bättre.
Just nu känner jag en lättnad, en befrielse. Inte ett misslyckande som blev tvungen att börja igen. För jag vet att jag verkligen behöver dem innan jag gräver ner mig allt djupare i något ni inte förstår.