Jag har ju aldrig sett fram emot studenten,
bara tyckt att det kmr bli en jobbig dag med massa ångest.
Men börjar tänka om,jag tänker faktiskt gå dit.
Även att jag inte borde ha så mycket ångest över den dagen,
jag borde väl va glad som alla andra?
Hade inte tänkt att göra något då heller
eftersom jag inte känt pepp för att göra något som har med studenten att göra.
Men eftersom jag borde vara glad för min egen skull som alla andra att man faktiskt går ut
skolan och att man kämpat igenom alla år, så vill jag göra något.
Trodde aldrig jag skulle tänka så såhär. Men men,
Så jag kommer väl antagligen vara hemma som jag antog från första början.